Kristinehamn – Staden som Picasso valde




Kristinehamn …
- … har cirka 24. 000 invånare.
- … är 1 384,43 kvadratkilometer till ytan, varav nästan hälften består av vatten.
- … hette från början Bro för att vägen mellan Stockholm och Oslo passerade här och bron var viktig för att kunna korsa ån Varnan.
- … har världens största Picasso skulptur som föreställer hans fru Jacqueline.
- … var under 1700-1800-talen en viktigt plats då världsmarknadspriset för järn sattes här.
- … har 1485 stycken öar och den största heter Vålön, där det finns vandringsled och det går båtbuss till på sommaren.
- … är början på Inlandsbanan som slutar i Gällivare.
- … ligger vid Vänern, Europas tredje största insjö som bildades när inlandsisen smälte för 10 000 år sedan.
- … har Vänerns bästa trollingfiske och skärgårdsnatur med bl.a. havsörn.
- … har ett regemente igen då Bergslagens Artilleriregemente A9 återetablerades den 4 december 2022.
- … är en storproducent av propellersystem då Kongsberg Maritime tillverkat och levererat över 8000 system till fartyg över hela världen.
- … är ledande inom banbrytande teknik för framtidens cancerbehandlingar. Atley Solutions både tillverkar och utvecklar produkterna här.
- … är marknadsledande i Sverige på bakformar. Nästan allt som Sveriges bagerier använder produceras här på Siluette of Sweden.
Kristinehamns Historia
– från handelsplats till modern småstad vid Vänern
Kristinehamns historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, med spår av bosättningar redan under stenåldern. Stadens utveckling tog dock fart på allvar vid den plats som en gång kallades Bro – en livlig handels- och mötesplats vid bron över ån Varnan, där viktiga färdvägar mellan Sverige och Norge korsades.
Under 1500-talet fick platsen ökad betydelse när hertig Karl (senare Karl IX) lät anlägga järnbruk här. Läget vid Vänern gjorde Bro till en strategisk utskeppningshamn för Bergslagens järn, och handeln blomstrade. På 1600-talet utvecklades orten till en av Sveriges viktigaste exporthamnar för stångjärn – en produkt som var avgörande för landets ekonomi.
År 1642 fick Bro stadsrättigheter och bytte namn till Kristinehamn, efter drottning Kristina och är Sveriges enda stad som har namn i hennes ära. Därmed tog stadens resa som handels- och industristad ytterligare fart. Under flera hundra år var Kristinehamn en central knutpunkt för transporten av järn från Bergslagen, via Vänern och vidare ut i världen på Bojortar.
På 1800-talet stärktes stadens position ytterligare genom järnvägens framväxt. En av Sveriges tidigaste järnvägar anlades mellan Kristinehamn och Sjöändan, vilket effektiviserade transporterna och bidrog till stadens fortsatta tillväxt.
Kristinehamns historia är också präglad av både utmaningar och utveckling. Stora stadsbränder, bland annat 1777 och 1893, förstörde stora delar av bebyggelsen, men staden byggdes upp igen – varje gång starkare än tidigare. I Kristinehamns centrum är många av husen byggda efter den sista branden, och en hel del trähus finns oxå kvar runt om på olika platser.
Än idag bär Kristinehamn tydliga spår av sin historia. Närheten till Vänern, hamnen och det maritima arvet syns inte minst i stadsvapnet, där en Bojort symboliserar den betydelse sjöfarten haft för stadens framväxt.
Från en enkel handelsplats vid en bro till en levande småstad med stark identitet – Kristinehamn är en plats där historien fortfarande är närvarande och bidrar till upplevelsen av staden idag.
Vad vill du göra idag?
Göra
Mer att göraUppleva
Mer att upplevaEvenemang
Fler evenemangTorgpumpen
Läs Gustaf Frödings dikt och föreställ dig livet runt pumpen.
Torgpumpen "Pumpen frusar, vattnet brusar dovt och rusar i en så. Mitt i torgets solsken solar sig en skock av kjolar och med bytta, hink och flaska pigor komma, pigor gå kärringar i tofflor traska och med bara fötter kytta töser små Sladder, slammer av madammer fjas och fniss av barn och pigor och som gigor, horn lurar skvallerskurar föra oljud hela dan. Gud bevare stan."
Dikten är skriven av Gustaf Fröding och tros ha sitt ursprung från pumpen som fanns på Södra torget när Gustaf Fröding bodde i Kristinehamn 1867 – 1881.
Byggnaden finns fortfarande kvar.
Torgpumpen kallas också för ”Torgkällan” och var en gåva från konditor P.G. Lundgren år 1847. Från Kullkällan ovanför Tallundens Folkets Park drog man en ledning gjord av urborrade timmerstockar ner till Södra Torget då det vid 1800-talets mitt inte fanns någon bra vattenkälla närmare innerstan. Den nya Torgkällan gjorde vattnet lättillgängligt för stadens befolkning från då att den blev färdig år 1849 fram till 1900-talets början.
Ungefär 30 år senare, 1881, uppfördes ett pumphus till höger om Torgkällan på Södra Torget. Liksom Torgkällan var också denna donerad. Ingenjören Harald Asplund vid Mekaniska Verkstaden skänkte ånguppfodringsverket som det nya pumphuset byggdes kring. Detta pumphus skulle användas vid bränder i staden. Dessvärre funkade inte pumphuset vid storbranden år 1893.
